Idag har jag vaknat alldeles för sent, varit på möten och hängt med Pärlan. Vi har suttit ute och ätit glass som två sommarpaddor :)

Vi som satt ihop. Var en och samma person ibland. Tankarna smälte samman och en blick kunde laga hela världen. Världen snurrade utav lycka när jag fick andas samma luft som dig. En omfamning kunde ta mig tillbaka till barnastadiets omåttliga trygghet. Men du såg aldrig de små stenarna i asfalten, du stannade aldrig och doftade på regnet och du förstod aldrig när jag försökte förklara vad kärlek var. Att kärleken i min värld omfamnar varenda molekyl runtom oss och får hela världen att vibrera. Jag fick aldrig dela den euforiska känslan med dig. Du hade aldrig tid eller intellekt nog att lära dig.

Känslan i min själ är ärligt talat, helt kritvit och tom. Världens tak känns högre, rymligare, luften inte kvävande och människorna utgör inte längre något hot. Antar att jag har förberett mig på det här de senaste 18 månaderna, för under så lång tid, så var jag aldrig riktigt din. Jag var min egen drottning, dock fast i din elaka fängelsehåla utav kärlek. Det är klart att det gör ont, det kommer det alltid att göra. Men jag kan stoppa min abstinens med minnen ifrån dig, komma ihåg vilken dålig människa du är.

Nu kan jag äntligen slappna av och älska mig själv igen, för det kunde jag inte när jag tillät mig att stanna kvar. Ängeln på min axel viskade till mig att släppa taget. Men jag orkade inte ta några initiativ och förblindade mig själv, övertalade mig själv att du var ängeln. Fast jag viste att jag hade fel. Sjukdom var det enda jag fick utav dig, bipoläritet, sömnlöshet och psykoser, för jag kunde aldrig slappna av. Nu kan jag äntligen gå tillbaka till den jag var innan, fast lite äldre och lite klokare.

Men vem kommer du vara? Du är ingen utan mig. Anon. För alltid samma jävla människan som aldrig kommer att komma i kontakt med sig själv. I två liv har du varit självisk och känslokall emot mig, så jag önskar att vi slipper lösa några problem i nästa liv.

Höhö kolla utväxten! Men seriöst, jag spar på den. Odlar lixom. Hemodlad utväxt.

PUUUH! Äntligen! Jag har sprungit fram och tillbaka i lägenheten halva kvällen nu för mitt ben har gjort så jävla ont. Nu börjar voltarenen kicka in och jag kan äntligen andas igen. Vad jag jag gjort idag då som har skadat mitt ben? Ingen jävla aning lär jag säga.

- Vart ute och promenixat med Märli Pärli. Kände att hon var på väg någonstans så jag följde efter henne, och två gånger så gick hon fram till samma hus. Tydligen bor någon hon känner där. Hon är smart hon, som hittar hem till folk men som fortfarande springer efter när jag kastar fantasi-tennisbollar...
- Varit på möte.
- Åkte till Valbo med päronen, för att jag skulle köpa en bokhylla på IKEA.
- Innan jag gick in på IKEA så skulle jag fönstershoppa efter en praktbotia. Det slutade med att jag kom hem med en praktbotia, en axolot, två kilo mangroverot samt en öronål (Som för övrigt var ett jävligt dumt köp inser jag nu. Får lämna den till nått zoo om den blir jättestor... Sitter och skäms lite över min naiva och noobiga inställning...) Hur fan gick detta till?! Är man intresserad utav djur så är man. Finns ingenting som jag lägger så mycket pengar på som mina fiskar, jag har nog ett beroende tror jag!
- Blev lämnad på Ica Maxis parkering som förste "bokhyllan-som-sticker-ut-ur-bagageluckan"-vakt. Höll på att akutbajsa på mig i bilen medan mina päron gick runt i 45 minuter fantiserades om vilken middag de möjligen bör tillaga i helgen...
- Satt upp en bokhylla bara för att inse att det var fel skruvar. Får börja om i morgon -_-'
- Insåg nyss att jag glömt köpa chips till i helgen. Helvette nu är min helg förstörd.

Eftersom att ingen på Facebook ville ha honom så meddelar jag nu via bloggen att objektet fortfarande är till salu.

Min mamma är en sån där som inte riktigt har förstått hur internet fungerar. Förra månaden så ville hon att jag skulle leta på ett tv-program som hon hade sett. Hon visste inte vilken kanal programmet var på, inte heller vad programmet heter, vilket tid det sändes eller vilket datum. Det ända hon visste var att programmet handlade om ett indiskt tivoli, och visades någon gång under de senaste två månaderna. Och det var min uppgift att finna detta program. Kärringen tjatade så mycket att jag försökte att leta på programmet, utan resultat.

- Men sök på google på "Program på tv om ett indiskt kringresande tivoli som inte har några motorer i karusellerna utan karusellerna drivs genom att några indier springer runt runt" säger min moder. Hon också på fullaste allvar att denna sökning skulle få några träffar. Jag skulle alltså söka på dessa ord, varken mer eller mindre. I vilken sjuk fantasivärld får man en träff på en sån sökning?! Gärna att jag skulle sätta "kaninöron" runt meningen också, så att träffen blev riktigt, riktigt rätt.



Samma mamma har idag gjort en liknande sak. Kom ihåg att min mamma också är helt seriös och allvarlig under hela samtalet:



Morsan "Men du! En gammal kompis till mig hon har en dotter som kan sjunga. Kolla upp henne på youtube! Hon heter (typ) Anna Andersson!"
Jag "Ahmen vafan då kan vi ju kolla om Sven Svensson har lagt upp nån video också?!?!" <-- Ironi
Morsan "Ja men sök på Anna Andersson Norah Jones!"
Jag "Aha har hon gjort en cover på en Norah Jones låt?"
Morsan "Nej jag vet inte. Jag bara gissade"
Jag "Okej?... Men här är hon!" <-- Ironi. Visar upp denna video:


(En helt random tjej i en helt random video)

Mamma "Nääääe det där är inte hon. Den där tjejen heter "Me" ju..."




Min mamma. Med en total avsaknad utav hjärnceller samt känsla för ironi och sarkasm.